Från att bo i en svinstia till ett nästan förjävligt renlighetsbehov

10.05.2017 kl. 20:47

Jag kommer aldrig att bli som mamma - Emma, ca två år sedan

När jag fortfarande bodde i Oravais, brukade mamma komma in i mitt rum. Jag bad henne oftast att inte gå dit då, om det nu var så hemskt. ''Ditt rum är en svinstia. Vilket bombnedslag'', sade hon många gånger. Jag förstår inte hur jag kunde leva som jag gjorde, på den tiden. Då, kunde jag sitta i mitt rum dagarna i ända. Otvättade kläder på stolen, tallrikar här och där och dammtussar - why not, för jag är inte allergisk mot damm precis?!

SAVE ME. FÖR MYCKET SAKER PÅ BYRÅN. TA BORT DEM.

Mamma gillar ordning och reda. Under stress börjar hon sortera. Möblera om. Städa. Eller bara för att hon kan. Och vill. Kaos i huvudet, kaos i rummet => mer kaos? Bekräftat av mig. Det tog en tid.

Mindre kaotiskt. Inflyttning. Minimalistiskt. Men sedan kommer sakerna. Som måste börja ordnas. Tål inte oreda.

Nu sitter jag här. I Åbo. Runt mig ser jag lite disk, ett par plagg där de brukar vara och kläder som torkar. KAOS. För Malin, min vän, är det här rent. Bilden nedan visar inte hur mitt rum ser ut just nu.

Kuddarna borde puffas till. Ser ni vattenflaskorna på hyllan? Vad fan gör de där?

SER NI TOFFLAN? EXAKT. DEN ÄR INTE PÅ SIN KORREKTA PLATS.

Jag reflekterar över vad jag sa. Hej, mamma. Jag kan inte leva i en svinstia. Ordning och reda är helt kiva. En baksida av mitt renlighetsbehov, är att ångesten kommer snabbt om rummet inte är i skick.

#ratatasbloggutmaning

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

 

 

Emma. 21. Åbo.

Australien 2008-2009

Österrike 1999-2000

Litteraturvetenskap. Kulturledning. Hållbar utveckling

Vegan. Djurrättsaktivist

Poesi. Skrivande. Memes n dreams

Ångest. Depressiva perioder